Fotograf: J-O Yxell
Roy Booth (1938-2024)
Roy Booth (1938–2024) var professor i radioastronomi vid Chalmers tekniska högskola, och från 1990 även föreståndare för den nationella infrastrukturen Onsala rymdobservatorium, under perioden 1981–2005. Till följande minnesord har John Conway, Andrzej Kus, Justin Jonas och Richard Schilizzi bidragit (se den här sidan på den historiska webbplatsen för radioastronomi vid NRAO).
Roy föddes den 30 juni 1938 i Flintshire, Wales, och avled i Kungsbacka, Sverige, den 23 februari 2024. Han tog examen i fysik 1959 vid University of Wales, Swansea, och fortsatte som trainee vid Metropolitan-Vickers, senare General Electric, i Manchester. Efter tre års erfarenheter av alla aspekter av ett stort ingenjörsföretag började han på Queens University, Belfast, som doktorand i den övre atmosfärens fysik. På grund av att hans raketexperiment försenades flyttade han till Jodrell Bank, University of Manchester, där han började som doktorand i radioastronomi och tog sin doktorsexamen 1972. Hans avhandlingsstudier genomfördes under ledning av Professor Rod Davies och fokuserade på interferometriska observationer av OH-emission. Han utsågs till lektor vid University of Manchester innan doktorandstudierna var klara och är ihågkommen från den tiden som en ung och lättillgänglig ledare för masterskursen i radioastronomi. Under sin efterföljande karriär vid Jodrell Bank fortsatte Roy att studera OH-masrar med MERLIN-interferometern och VLBI, men expanderade också sitt forskningsintresse till andra områden, inklusive den första gravitationslinsen, 0957+561, och VLBI-observationer av aktiva galaxkärnor. Under 1974–75 var han gästforskare vid Max-Planck-Institut für Radioastronomie (MPIfR). Det var under den tiden som han initierade möten för att etablera ett VLBI-nätverk i Europa (se nedan i dessa minnesord) samtidigt som han förespråkade att Jodrell Bank Observatory skulle införskaffa en inspelningsterminal för VLBI.
År 1981 utsågs Roy till professor vid Chalmers tekniska högskola och Onsala rymdobservatorium (OSO) och han var drivkraften bakom många av OSO’s viktigaste satsningar. När observatoriet definierades som en nationell anläggning 1990 blev Roy dess föreståndare, och förblev så tills han gick i pension från Chalmers 2005.
Roy ledde etableringen av Swedish-ESO Submillmetre Telescope (SEST) i Chile, som var det första stora submillimeterteleskopet på södra halvklotet och det första stora ESO-projektet utanför optisk-IR-astronomi. Roy var därefter djupt involverad i att säkerställa europeiskt engagemang, via ESO, i det som så småningom blev Atacama Large Millimetre-submillimetre Array (ALMA), i synnerhet som förespråkare för European Large Southern Array som senare slogs samman med liknande amerikanska och asiatiska projekt. Han var förutseende nog att argumentera för att en framtida användning av ALMA som ett VLBI-element inte skulle uteslutas under planeringen av ALMA. Roy ledde också det svenska engagemanget i APEX-teleskopet som ersatte SEST för observationer med ett enskilt radioteleskop i Chile, och baserades på att placera en modifierad prototyp av en ALMA-antenn på Chajnantor. Hans forskningsintresse under denna fas av hans karriär var fortsatt fokuserat på masrar (OH, SiO och metanol) såväl som på studier av CO med användande av teleskop för högre frekvenser i Onsala och SEST.
Bland andra höjdpunkter under Roys tid som föreståndare för OSO finns Onsalas engagemang i submillimetersatelliten Odin för astronomi och aeronomi. Odin sköts upp 2001, med mottagare byggda på Chalmers ombord.
Under hela sin karriär var Roy djupt involverad i VLBI som förkämpe för det europeiska VLBI-nätverket (EVN) och även genom att främja millimeter-VLBI. Han initierade det första mötet, år 1975, med en grupp europeiska radioastronomer intresserade av att utveckla ett VLBI-nätverk med existerande teleskop, vilket år 1980 blev EVN. Han upprätthöll sin ledande roll inom europeisk VLBI under de följande trettio åren, som ordförande för European VLBI Consortium Board under två perioder (1989–1991 och 1997–1999) och som framstående förespråkare för europeisk finansiering av utvecklingen av VLBI från 1983 och framåt. Han spelade också en ledande roll i att säkra ett svenskt bidrag från Wallenbergstiftelserna till finansieringen av EVNs dataprocessor vid Joint Institute for VLBI in Europe (JIVE) och var den förste ordföranden för JIVEs styrelse 1993–1999, en roll som han tog sig an med entusiasm och klokhet.
Som en del av sitt intresse för VLBI var Roy också djupt engagerad i förslag och projekt inom rymd-VLBI från 1980-talet till 2000-talet, som QUASAT, International VLBI Satellite, VSOP-HALCA och RadioAstron. Han var medlem av en liten grupp europeiska och amerikanska astronomer som möttes under en konferens i Toulouse 1982 och beslutade att föreslå QUASAT som ett gemensamt projekt för ESA och NASA. Han var den förste ordföranden för International Union of Radio Science (URSI) Global VLBI Working Group som inrättades 1993 och som framgångsrikt koordinerade den gemensamma driften av de mark- och rymdbaserade delarna av det japanskledda VSOP-HALCA-projektet med uppskjutning 1997, och senare det ryskledda RadioAstron-projektet, med uppskjutning 2011.
En röd tråd genom Roys karriär var att han var en passionerad förespråkare för internationellt samarbete inom astronomi som ett verktyg för att föra olika länder och kulturer samman genom samarbete inom vetenskap och för att minska inverkan av snäva nationella perspektiv. Två exempel på detta är hans långvariga stöd till utvecklingen av radioastronomin vid Nicolaus Copernicus-universitetet i Torun i Polen som började i slutet av 1970-talet, och efter Sovjetunionens fall var Roy aktiv under 1990-talet med att hjälpa till med bildandet av Ventspils International Center for Radio Astronomy i Lettland och integrera deras antenn i EVN.
Roys förhållande till Torun låg honom särskilt varmt om hjärtat. Medan han var på Jodrell Bank och även på Onsala ordnade han postdoktorsstipendier och många korttidsvistelser för polska astronomer, vilket resulterade i gemensamma publikationer som formade VLBI-forskningen i Torun, särskilt med användning av det nya 32 m-teleskopet som en del av EVN. Detta samarbete gav också en möjlighet att överföra kunskap om observationstekniker och databearbetningsmetoder, kunskaper som var avgörande för den framgångsrika starten av VLBI-observationer i Torun med det nya 32 m-teleskopet.
Efter att ha pensionerats från Chalmers 2005 ägnade Roy sina senare aktiva år åt utvecklingen av radioastronomin i Sydafrika och resten av den afrikanska kontinenten, och blev först vetenskaplig föreståndare för Hartebeesthoek Radio Observatory nära Johannesburg från 2006 till 2011. Han flyttade sedan till Kapstaden 2011 för att tillträda en tjänst som vetenskaplig ledare för projektet SKA South Africa, och var kvar där till 2014. Under denna period i Sydafrika ledde Roy utarbetandet av den vetenskapliga motiveringen för radioteleskopet MeerKAT och han engagerade det globala radioastronomisamfundet i projektet genom en öppen utlysning för storskaliga projekt som skulle definiera teleskopets vetenskapliga kapacitet. År 2014 flyttade Roy till University of Pretoria där han hjälpte till att etablera vad som idag är en blomstrande radioastronomigrupp. Han bidrog också till att utbilda en ny generation radioastronomer i Sydafrika genom sitt engagemang i National Astrophysics and Space Science Program (NASSP). Till slut, 2017, vid 79 års ålder återvände Roy och hans fru Shirley till Sverige och till en välförtjänt pension.
Under hela sin akademiska karriär i Storbritannien, Sverige och Sydafrika handledde Roy många doktorander, av vilka flera blev framstående personer inom den globala radioastronomin.
Bland de akademiska utmärkelser som Roy fick märks invalet till Kungl. Vetenskapsakademien 1985 och till Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg 1990, samt ett hedersdoktorat från Nicolaus Copernicus University 1993. Efter att ha lämnat Chalmers tilldelades Roy 2006 Chalmersmedaljen som ett erkännande för sina insatser inom radioastronomin.
Roy kommer att saknas av radioastronomer runt om i världen som kollega och vän, och även som en passionerad försvarare av sina principer och värderingar. Vi kommer att fira hans minne under åren som kommer på det sätt som han skulle ha gillat – genom att dra oss till minnes hans prestationer och upptåg över ett glas gott vin.
The South African Radio Astronomy Observatory minns också Roy Booth, läs minnesordet: The South African Radio Astronomy community is saddened by the news of the recent passing of Professor Roy Booth