Solceller i skuggan – trots lysande möjligheter

​En ny artikel i den vetenskapliga tidskriften Renewable and Sustainable Energy Reviews skildrar framväxten av industrin kring solenergi i Sverige. Artikelförfattarna är chalmersforskarna Johnn Andersson, Hans Hellsmark och Björn Sandén vid institutionen för teknikens ekonomi och organisation, avdelningen för miljösystemanalys.
 
I takt med utbyggnaden av solenergi har en framgångsrik installatörsbransch växt fram i Sverige. Produkterna som installeras är däremot utvecklade och tillverkade utomlands, inte minst i Kina.
 
– Det finns ingen anledning att vi inte hade kunnat bygga upp en solcellsindustri även i Europa och Sverige. Går man tillbaka historiskt så tänkte man från början snarast tvärt om: "vi kan bygga en svensk solcellsindustri, vi kommer däremot inte använda så mycket solceller här". Då trodde man inte att solcellerna skulle bli effektiva här uppe. Istället var det den industriella utvecklingen som vi inte lyckades med, eftersom man inte satsade på det på rätt sätt, berättar professor Björn Sandén.

Strategiska stödinsatser saknades

Det finns många förklaringar till att det blev så här. I artikeln diskuterar artikelförfattarna bland annat avsaknaden av strategiska politiska stödinsatser.
 
– Politiska aktörer har inte haft ett helhetsperspektiv på utvecklingen och därför misslyckats att skapa ett sammanhållet innovationssystem, som skapar förutsättningar för inhemsk utveckling i alla delar av solcellens värdekedja: från tillverkning till installation, förklarar Johnn Andersson vars doktorsavhandling legat till grund för en stor del av forskningen.
 
– Hade vi satsat annorlunda så hade vi kanske kunnat vara med i industrialiseringsprocessen. Det är inte givet på vilket sätt, och det är inte lätt för ett litet land att klara av något sådant här. Men visst kan vi industrialisera saker här – om viljan finns. Ett exempel är batteritillverkning som nu kommer stort även i Sverige. Men vad gäller solceller finns det ingen som försöker se helheten och hur man kan satsa på området strategiskt, säger Björn Sandén.
 
Här har staten flera viktiga roller att spela. Staten har tillgång till styrmedel som inga andra aktörer har, kan sätta spelregler för marknaden, skapa infrastruktur, forma förväntningar och utveckla nätverk. Sedan är det upp till entreprenörer och andra aktörer att agera utifrån förutsättningarna.
 
Är racet förlorat – är det för sent för Sverige att komma ikapp nu?
 – Vi befinner oss fortfarande bara i början av en utveckling. Det finns massor av outnyttjade möjligheter. Solenergin är idag bara någon promille eller procent av vad vi kommer landa i till slut, storleksmässigt. Det finns fortfarande en enorm tillväxt i alla möjliga riktningar. Vi pekar till exempel på tunnfilmerna som kan ha speciella tillämpningsområden, och när man kopplar ihop det med byggnadsmaterial eller tillämpningar i fordon eller vad det kan vara så kommer det uppstå många nya möjligheter, förklarar Björn Sandén.
 
Vad vore då poängen med tillverkning i Sverige? Förutom det uppenbara att det gynnar svensk ekonomi och svenska jobb, och kanske kortare transporter.
 – Allt fler företag tänker på hela livscykeln och hela försörjningskedjan: vad är det för etiska och miljömässiga konsekvenser som sker i den. Vad gäller solceller producerade i Kina finns en diskussion om att man använder kolkraft för att producera dem, och hur ser det ut med arbetsförhållanden, och så vidare. När man nu börjar fundera på hela produktionskedjan och konsekvenserna av den, då kan det påverka var man vill lokalisera. Det kan vara ett argument för att till exempel placera produktion i Sverige.
 
Björn Sandén menar att det finns en generell poäng att tänka ihop klimatomställning med industripolitik:
 
– Man kan vinna mycket att tänka på de här två frågorna samtidigt, så att man tar tillvara de industriella möjligheter som kommer med den globala energiomställningen. I synnerhet för ett land med avancerad kompetens som Sverige.
 

Historiken kring svensk solcellsindustri

Utvecklingen har gått i olika faser. På 1980- och 1990-talet började man med kunskapsuppbyggnad kring tunnfilmsteknik. Det diskuterades hur man skulle kunna exploatera detta i Sverige, och man försökte även att kommersialisera tekniken. Det främsta typexemplet är företaget Solibro. De köptes upp av ett tyskt företag – som i sin tur togs över av ett kinesiskt bolag. Hos den svenska industrin var intresset svalt, bland annat då det inte fanns något liknande inom detta område sedan tidigare. Det fanns även andra spår med annan typ av teknik som ledde fram till mindre företag, men inget större.
 
Under 1990-talet började man sedan, frikopplat från den tidigare nämnda utvecklingen, att bygga upp en modulsammansättningsindustri i landet. Där importerade man celler som sattes samman och sedan exporterades de färdiga modulerna. Den industrin växte sig stor ett tag, men slogs sedan ut helt när priserna snabbt sjönk när den internationella konkurrensen hårdnade och stora anläggningar byggdes i Kina.
 
När solcellerna blev allt billigare och med hjälp av nationella subventionsprogram började användningen att växa. Nu finns inte längre någon produktion av solcellsmoduler kvar i landet. Det finns en del mindre satsningar, som universitetsavknoppningar och andra småföretag inom området. Framförallt finns idag en växande installatörsbransch.

Vetenskaplig artikel

Photovoltaics in Sweden – Success or failure? av Johnn Andersson, Hans Hellsmark, Björn Sandén. Renewable and Sustainable Energy Reviews, Volume 143, June 2021, 110894

Så genomfördes forskningen
Forskningen i artikeln utgår från ett sociotekniskt systemperspektiv på teknologisk innovation. Beskrivning och analys baseras på intervjuer med olika typer av intressenter, en omfattande genomgång av offentliga stödinsatser, vetenskapliga publikationer och nyhetsartiklar, samt granskningar av relevanta rapporter och hemsidor. Forskningen har finansierats av Energimyndigheten.
 
Läs även i SvD: Sverige hade kunnat ha egen solcellsindustri