Pionjärarbete på Chalmers banade väg för livscykelforskningen i världen

Det här är en berättelse om akademiskt entreprenörskap, sällsynta möjligheter, ett strategiskt metodbygge och den bergochdalbana det innebär att utveckla ett helt nytt ämne från grunden. Men det är också en berättelse om kampen för att få en plats, och ett erkännande, inom akademin.

– Det har varit en otrolig resa. En grupp pionjärer här på Chalmers var med och utformade fältet, och Chalmers är det svenska lärosäte som genom åren har jobbat mest, och mest sammanhållet, med livscykelperspektivet. Vi har byggt upp en unik metodik och vår forskning har haft stor påverkan på samhället, men det tog tid innan ämnet fick en tydlig legitimitet. Och bygget är inte färdigt! På vår avdelning jobbar vi just nu med att definiera och tydliggöra vår livscykelforskning ännu mer, säger Magdalena Svanström, chef för avdelningen Miljösystemanalys på Chalmers. 

Tre decenniers livscykelforskning

Att ha ett livscykelperspektiv på en produkts miljöpåverkan innebär att se till alla delar av produktens livscykel – från vagga till grav. En livscykelanalys, eller LCA, beskriver och bedömer därmed produktens miljöpåverkan hela vägen från råvaruutvinning via produktion och användning till avfallshantering.

Idag är livscykelanalyser en självklar del av miljöarbetet i de flesta större företag, men fram till 1980-talet var begreppet relativt okänt inom både industrin och forskningen. I Europa tog forskningsområdet ordentlig fart i början av 1990-talet, särskilt efter den första vetenskapliga konferensen i holländska Leiden som samlade världens föregångsforskare på området. 

Drygt tre decennier senare, i ett inglasat mötesrum på Chalmers, sammanstrålar några av de forskare som vid den här tiden redan hade påbörjat sitt engagemang i livscykelforskningen. Intill Magdalena Svanström, som gjorde sin första livscykelanalys 1991, sitter Tomas Rydberg, idag senior forskare vid Svenska Miljöinstitutet IVL. Han har jobbat med livscykelperspektivet sedan sent 1980-tal, och var en av de första i Sverige att skriva en avhandling med LCA som metod. 1994 blev han Chalmers första miljödoktor.

– I början drev industrin på utvecklingen mer än akademin, eftersom företagen ville ha beslutsunderlag och kunskap om olika produkters miljöpåverkan. Jag gjorde LCA:er för näringslivet innan livscykelperspektivet tydligt hade formats som ett ämne, säger han.

Regeringsuppdrag satte fokus på LCA

På andra sidan bordet sitter två forskarkollegor som också hade viktiga roller i livscykelforskningens framväxt. Henrikke Baumann, professor i industri- och hushållsekologier på Chalmers, har varit drivande i livscykelområdets utveckling sedan början av 1990-talet. Det har även Anne-Marie Tillman, professor emerita vid Chalmers, som år 2000 blev Sveriges första professor i miljösystemanalys.

På bordet framför dem ligger några av alla de forskningsartiklar, myndighetsutredningar, rapporter och böcker som gruppen har bidragit till genom åren. En av rapporterna, den så kallade förpackningsutredningen från 1991, var särskilt avgörande. Det var ett omfattande utredningsuppdrag från Miljödepartementet, som satte livscykelforskningen på agendan och lyfte fram nyttan med LCA:er till riksdagsnivå.

Utredningen granskade förpackningars miljöbelastning och skulle bana väg för bättre hantering av förpackningsavfallet. Tomas Rydberg, Henrikke Baumann och Anne-Marie Tillman var involverade i utredningen på olika sätt.

– Jag gjorde förstudien, och kom fram till att utredningens inriktning behövde skifta från att enbart fokusera på förpackningarna till att ta ett större grepp om produktionssystemen och avfallshanteringen, säger Anne-Marie Tillman.

Världsledande LCA-grupp i Sverige

Förpackningsutredningen fick stor uppmärksamhet, och lade bland annat grunden till dagens krav på källsortering. Att studien till stor del baserades på livscykelanalyser gjorde också att den gav eko bland internationella LCA-forskare. Kort efter att rapporten släpptes kallade Universitetet i Leiden, Nederländerna, till den första av flera konferenser som skulle komma att bli avgörande för livscykelforskningens fortsatta utveckling. Tomas Rydberg, Henrikke Baumann och Anne-Marie Tillman var tre av de inbjudna.

– Det var ett sextiotal personer i det där konferensrummet, världens samlade LCA-kompetens vid den tiden. Målet var att systematisera metodiken eftersom många olika begrepp användes och det saknades enhetlighet i analyserna. Jag minns att jag tänkte: ”Det känns verkligen att något nytt inom akademin växer fram nu”, säger Henrikke Baumann.

Anne-Marie Tillman framhåller att de svenska forskarna hade en unik position, tack vare sina nyskapande samarbeten.

– I Sverige var vi tidiga med att utforska livscykelforskningen, och hade byggt upp generella metoderfarenheter genom fallstudier. På det sättet var vi banbrytande: när andra kokade ihop teoretiska matriser hade vi redan konkreta, praktiska erfarenheter genom våra samarbeten med myndigheter, beslutsfattare och industrin, säger hon och fortsätter:

– Det var avgörande för arbetet att utveckla metodiken för olika slags tillämpningar, allt från miljömärkning till teknikstrategiska val inom produkt- eller teknikutveckling.

Chalmers nav i växande LCA-nätverk 

Efter Leiden-konferensen fortsatte arbetet med att bygga upp forskningsfältet på Chalmers. Under det kommande decenniet bidrog de svenska forskarna till områdets globala utveckling genom en mängd artiklar, utredningar och arbeten med internationella LCA-standarder. Chalmers hade många drivna LCA-forskare, men vid det här laget var de inte ensamma inom fältet.

– Under 1990-talet etablerades en stark miljö inom livscykelfältet i Göteborg. Chalmers var ett viktigt nav och samarbetade med det nätverk som började byggas upp, där bland andra industrins LCA-avdelningar och många forskningsinstitut var involverade, säger Tomas Rydberg.

Livscykelanalyser var ett nytt sätt att jobba med miljöproblem, och samhällets intresse för det framväxande området var stort. I stället för att tackla ett utsläpp, en förorening åt gången på en plats åt gången, kunde företag ta ett helhetsgrepp över alla utsläppen i ett produktionssystem. Det möjliggjorde ett mer strategiskt miljöarbete.

– Med livscykelperspektivet finns en möjlighet att gå från ett reaktivt till ett proaktivt agerande. I stället för att försöka lösa saker i efterhand, exempelvis genom att reglera olika utsläpp, går det att arbeta mer förebyggande i val av material och produkter, säger Henrikke Baumann.

Kampen för ett nytt ämne gav resultat

Även om samhällsintresset var stort var det långt ifrån enkelt att hitta en plats – och ett erkännande för det nya ämnet – i Chalmers organisation. Att bygga upp ett nytt akademiskt ämne från grunden innebar många utmaningar, och känslan av att behöva kämpa för ämnets legitimitet var tydlig.

– Det var verkligen ingen snitslad bana, snarare krävdes en viss ”civil olydnad” för att etablera en plattform för området. Men vi visste att vi hade en unik chans att bygga något väldigt bra, säger Henrikke Baumann.

Chalmersforskarna såg även till att lärosätet blev föregångare inom utbildningsområdet, genom att tidigt ta in livscykelperspektivet i undervisningen. Redan 1989, innan LCA-begreppet var helt etablerat, dök inslag av LCA upp i en kurs i kemiteknik och miljö som Tomas Rydberg ansvarade för, på dåvarande sektionen för kemiteknik.

– Det kallades för resurs-och miljöprofilanalys vid den tiden, och begreppen livscykelperspektiv och livscykelanalys kom in alltmer under de kommande åren. 1992 hade några av grupparbetena ordet ”livscykelanalys” i namnet, och vid det laget var begreppet definitivt etablerat, säger Tomas Rydberg.

1993 startade Anne-Marie Tillman och Henrikke Baumann (då på avdelningen Teknisk miljöplanering vid Väg och vatten) en uppskattad sommarkurs i livscykelanalys för europeiska ingenjörsstudenter på inbjudan från Chalmers studentkår. Tre år senare kunde de omvandla kursen till en reguljär, valfri kurs vid Chalmers som blev enormt populär.

– Plötsligt hörde människor av sig från alla möjliga håll, även utanför Chalmers, och ville gå kursen. Vi fick samtal från universitet, forskningsinstitut, internationella studenter och många som ville doktorera inom området, säger Anne-Marie Tillman.

Samlar landets LCA-aktörer

Några år senare tog Chalmers-forskarna nästa stora kliv för livscykelforskningen. 1996 etablerades Centrum för produktrelaterad miljöanalys, CPM, med Chalmers som värd. Den tioåriga, Vinnova-finansierade satsningen sammanförde aktiva inom livscykelområdet från både akademin och samhället, och i styrelsen satt ett tiotal av Sveriges största industriföretag.

– Jag tror att runt två tredjedelar av det dåvarande svenska börsvärdet var representerade i CPM:s styrelse! säger Anne-Marie Tillman.

Centrumet gav forskarna möjlighet att bygga upp långsiktig kunskap och samtidigt svara mot viktiga samhällsbehov.

– Industrins drivkraft var att förstå hur man bäst kunde jobba med miljöfrågor. Vi forskare hade den akademiska uppgiften att ta fram kunskap om hur miljöpåverkan kan jämföras och beräknas på bästa sätt. Nu fanns en arena för alla aktörer att samlas och diskutera de här frågorna tillsammans, säger Tomas Rydberg.

Arenan finns kvar än idag, eftersom CPM lade grunden för Swedish Life Cycle Center – Svenskt Livscykelcentrum – som är en Chalmersbaserad samverkansplattform och en stark katalysator för att utveckla livscykelområdet både i Sverige och internationellt.

– Sverige toppar listan över de länder i världen med flest företag som arbetar med LCA. Jag vill gärna tro att det hänger ihop med att Swedish Life Cycle Center länge varit en omistlig mötesplats för alla som arbetar med LCA. Jag tror också det har stor betydelse att vi som utvecklat LCA inom akademin fokuserar på forskning som har relevans för företagen och deras miljöomställning, säger Henrikke Baumann.

Chalmers miljösatsning en milstolpe

År 2000, efter att en internationell utvärdering hade bedömt att Chalmers miljöforskning var i världsklass, satsade Chalmers 100 miljoner kronor på Chalmers Environmental Initiative. Det blev ännu en milstolpe för livscykelforskningen. Tanken bakom initiativet var att få in miljövetenskapliga perspektiv i forskning och utbildning på hela Chalmers. Sju professorer inom miljöområdet tillsattes, och Anne-Marie Tillman var en av dem. Samtidigt bildades Miljösystemanalys, som i Chalmers dåvarande organisation var en institution inom sektionen Väg och vatten.

– Äntligen fick vi ett akademiskt erkännande och en tydlig tillhörighet i organisationen, säger Anne-Marie Tillman.

Livscykelperspektivet sprids på Chalmers

2005 omorganiseras Chalmers och Miljösystemanalys blev en del av den nya institutionen Energi och miljö. Där gavs möjlighet att skapa en forskarutbildning som omfattar livscykelområdet. 2010 inleddes Chalmers satsning på Styrkeområden, som samlar spetskompetens tvärs över institutionerna för att möta komplexa samhällsutmaningar. Livscykelforskare fick en viktig roll i flera av styrkeområdena, främst Energi, Transport och Produktion.

– Det innebär ett nära samarbete med andra forskare på Chalmers, där vi har möjlighet att lägga ett livscykelperspektiv på den nya, framväxande tekniken i tidiga teknikutvecklingsskeden, säger Anne-Marie Tillman.

Idag är Miljösystemanalys en avdelning inom institutionen för Teknikens ekonomi och organisation, och har ett starkt samarbete med övriga delar av Chalmers. Livscykelperspektivet används dessutom inte bara av forskarna vid Miljösystemanalys, utan är sedan många år en del av forskningen på ett flertal av Chalmers institutioner.

– Livscykelforskningen är tvärvetenskaplig och binder ihop så mycket: produktionssidan, konsumtionssidan, transporter, materialvetenskap, livsmedelsvetenskap och påverkan på våra ekosystem: kort sagt en mängd perspektiv och discipliner, säger Henrikke Baumann. 

Unik metodik som behövs

Idag behövs livscykelforskningen mer än någonsin, poängterar forskarna.

– Det pågår en omvälvande, global omställning mot cirkularitet och fossilfrihet som berör oss alla: samhället och industrin, konsumenter och producenter. Det gör livscykelperspektivet mer relevant och angeläget än någonsin, och behovet av Chalmers starka forskningsmiljö inom fältet blir alltmer påtagligt, säger Henrikke Baumann.

Den särskilda LCA-metodik som Miljösystemanalys på Chalmers har byggt upp är unik på många sätt, vilket också bidrar till forskningsmiljöns betydelse, påpekar forskarna. Det handlar om situationsanpassade och tillämpningsspecifika livscykelanalyser, som tydligt utgår från industrins eller teknikutvecklarens beslutsprocesser och utmaningar.

– Det finns en tendens inom fältet att driva på mot ännu mer standardisering av metodiken, för jämförbarhetens skull. Men då tappar man det rika sätt att förhålla sig till LCA som vi står för: meningsfulla, situationsanpassade livscykelanalyser som tydligt tar in aktörsperspektivet, säger Magdalena Svanström.

Det som också utmärker livscykelforskningen på Miljösystemanalys är ett fokus på livscykelanalysens praktik i industrin.  I många år har forskarna granskat hur LCA-arbetet ser ut i industrin, och hur företagen använder livscykelanalyser inom affärs- och produktutveckling.

– Vi behöver förstå LCA i sitt sammanhang, så att vi kan bidra till verklig förändring. Det här är vi väldigt ensamma om, det finns ingen annan LCA-miljö i världen som arbetar med livscykelanalysens praktik så systematiskt som vi gör, säger Henrikke Baumann. 

Stort behov av fortsatt LCA-forskning

Forskarna är övertygade om att livscykelforskningen från Chalmers och dess nätverk har haft en omfattande och konkret inverkan på allt ifrån myndighetsbeslut till industrins vägval.

– På Chalmers pratar vi mycket om nyttiggörande, hur forskningen får betydelse i samhället. Chalmers livscykelforskning har medfört otroligt stor nytta, grundad i banbrytande och världsledande forskning, säger Anne-Marie Tillman.

Henrikke Baumann betonar att Chalmers har en stor del i att kunskapen om livscykelfrågor har spridits, och fortsätter att ha en stor inverkan på samhället.

– Tänk så många av våra tidigare studenter som gått LCA-kursen som idag arbetar runt om på storföretagen. Det tror jag exempelvis har haft enorm betydelse för strategiska hållbarhetssatsningar som Volvos elektrifiering, säger hon, och fortsätter:

– LCA-metodiken var revolutionerande när den kom. Vi var en viktig del av dess globala framväxt, genom ett strategiskt arbete här på Chalmers. Det är ganska fantastiskt egentligen! 

Samtidigt, påpekar Henrikke Baumann, är fältet långt ifrån ”färdigt”, utan expansivt och oerhört angeläget.

– Det finns så otroligt mycket kvar att göra och forska på. Exempelvis att förbättra LCA-metoderna för att mäta påverkan på biodiversitet, utveckla prospektiva metodiker för teknikutveckling och dynamiska metodiker för den cirkulära ekonomin samt användningen av LCA för affärsanalys. Och Chalmers livscykelforskare har en enorm erfarenhet och kapacitet för att utföra jobbet, om vi får utrymme för det.