Nobelpriset – ett detektivarbete

Lyssna: Pernilla Wittung Stafshede berättar om Nobelpriset. (9.26 minuter)

När den guldkantade servisen har dukats undan och de högtidsklädda gästerna har dansat klart i Gyllene salen, är det en liten utvald skara forskare som går ut i decembermörkret med en guldmedalj runt halsen. Om tio månader ska nya pristagare annonseras. Pernilla Wittung Stafshede, en av dem som är med och avgör vem som får kemipriset, liknar det hela vid ett detektivarbete.

– Poängen med Nobelpriset är att komma på vem som har varit först med en upptäckt som har fått ett stort bestående genomslag. Det finns gott om vetenskapliga framsteg men det kan vara ganska klurigt att bedöma vems forskning som varit den avgörande. Och man måste också göra en avgränsning i fråga om förfluten tid.

När Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna tilldelas 2020 års Nobelpris i kemi för upptäckten av gensaxen CRISPR/Cas9 hade knappa tio år passerat sedan forskningen publicerades. Gensaxen hade snabbt börjat användas av andra forskare.

– För att en upptäckt ska vara värd ett Nobelpris ska det finnas ett före och ett efter. Ibland behöver det inte ha gått så lång tid, som i fallet med CRISPR/Cas9, men ibland kan upptäckterna ligga 20–30 år tillbaka i tiden, säger Pernilla Wittung Stafshede.

För att klara av att bevaka ett helt ämnesområde har Nobelkommittén i kemi hjälp av experter runt om i välden. Tusentals utvalda professorer och andra forskare ombeds att nominera kandidater och skicka in sina förslag senast sista januari. Arbetet är strikt konfidentiellt. Kommittén granskar förslagen och tar fram en kandidat som de presenterar för övriga kemister i Vetenskapsakademiens så kallade kemiklass. Efter att klassen har lämnat synpunkter och ett antal möten har hållits, presenterar kommittén kandidaten för Vetenskapsakademiens ledamöter vid en sammankomst i början av oktober. På sammankomsten fattas det slutgiltiga beslutet och pristagarna kontaktas.

– Det är jätteroligt att vara med i rummet när pristagarna rings upp. Vissa blir jätteglada, andra kan låta som att de förväntade sig att få priset, en del tror inte på oss.

Pernilla Wittung Stafshede är den tredje kvinnan någonsin, som sitter i kemikommittén. Historiskt har även de kvinnliga pristagarna varit få, men andelen har ökat de senaste åren.

– Akademien har börjat arbeta mer med jämställdhetsfrågan. Vi har bland annat haft en Akademidag där vi har pratat om jämställdhet och lyssnat på föreläsningar, och vi har haft samtal i kommittéerna, säger Pernilla Wittung Stafshede.

Hon tror att det är viktigt att fler kvinnor är med och nominerar forskare till Nobelpriset, eftersom det har visat sig att mångfalden då blir större.

– Ska man behålla statusen och prisets storhet kan man inte ha fördomar och bara välja pristagare ur en viss grupp.

Till jobbet som kommittéledamot hör att svara på frågor och förklara de prisade upptäckterna för medier. Vid två tillfällen har Pernilla Wittung Stafshede varit den som presenterar pristagarna i direktsändning.

– Det är oerhört nervöst. Man känner det som att alla världens ögon är riktade mot en. Riktigt så är det ju inte, men det är många som tittar och det är enormt spännande.

Relaterat:

Verapodden
The official website of the Nobel Prize
Talen på Nobelbanketten
Nominering och utdelning
Wittung-Stafshede forskningsgrupp för proteinbiofysik

Om Verapodden