– Här kunde vi kombinera våra intressen inom fysik och medicin och samtidigt är det ett aktuellt ämne med väldigt stor samhällsnytta, säger gymnasieeleverna Marie Forsberg och Emilia Risberg som sökte sig till Chalmers för att hitta en handledare till sitt gymnasiearbete. Nu utforskar de hur man kan använda UV-ljus som antibakteriellt hjälpmedel inom vården – och därigenom bekämpa antibiotikaresistensen.
De spelar i samma innebandylag, det är så de lärde känna varandra. Både går tredje året på naturvetenskapsprogrammet men på olika gymnasieskolor i Stockholm; Emilia Risberg på Södra Latins gymnasium och Marie Forsberg på Solna gymnasium. Det var också på innebandyträningen som idén föddes: tänk om de skulle kunna skriva gymnasiearbetet tillsammans? Det tillhör inte vanligheterna, hade lärarna sagt, men med Emilias stora intresse för fysik och Maries fascination för medicin insåg de att det fanns stora vinster att hämta om de bara kunde hitta ett sätt att kombinera sina favoritområden.
Inspirerade av en laser-föreläsning
I jakten på lämpliga ämnen hade de börjat närma sig UV-ljus och hur det kan användas för att rena luft och vatten från bakterier. Och plötsligt ploppade ett namn upp hos Emilia. Samma vår hade hon deltagit i Wallenberg Fysikpristävling och, till följd av det, blivit inbjuden till institutionen för fysik på Chalmers. Här fick hon lyssna på en rad föreläsningar hållna av forskare inom fysikämnet, och en forskare som lämnade ett särskilt bestående intryck var Åsa Haglund, professor i fotonik med fokus på lasrar. Och en mejlväxling och ett Teamsmöte senare stod det klart att deras nya handledare Åsa kunde hjälpa dem komma ännu närmre ett ämne som skulle engagera dem båda: hur UV-ljus kan användas som inom vården för att desinficera sår från bakterier – och därigenom också bidra i kampen mot antibiotikaresistensen.
– Vi kände att det här ämnet passade oss båda väldigt bra. Här kunde vi kombinera våra intressen inom fysik och medicin och samtidigt är det ett aktuellt ämne med väldigt stor samhällsnytta, säger Marie. Och Emilia fortsätter:
– Genom att forska om hur UV-ljus kan döda bakterier på huden och i sår kan man bidra till att få fram hjälpmedel mot antibiotikaresistenta bakterier. Det finns redan idag forskning på området men det finns mycket kvar att göra och ämnet är inte mättat, vilket känns spännande.
Sedan terminsstart har de haft regelbundna Teamsmöten med handledare Åsa för att få hjälp med att hitta bra källor på ämnet, formulera en bakgrund och spetsa till arbetets huvudsakliga forskningsfrågeställning.
– Vi har haft möten varannan vecka och Åsa har verkligen hjälpt oss jättemycket. Hon har hållit presentationer för oss, hjälpt oss att förstå och delat artiklar och filmer. Och det märks att hon är väldigt engagerad i ämnet och i vårt arbete. Hon är nästan mer exalterad än vad vi är, enas Emilia och Marie och skrattar.
Med strålkastaren på ultraviolett ljus
Just idag är de på plats på institutionen för Mikroteknologi och Nanovetenskap på Chalmers för att träffa Åsa IRL och för att kunna göra de laborationer som behövs för att komma vidare i arbetet. I institutionens laserkaraktäriseringslaboratorium har de kunnat testa olika dioder som skickar ut ultraviolett ljus, och mer specifikt hur verkningsgraden förändras vid olika våglängder.
– I labbet har vi kikat på vilka svårigheter ultravioletta dioder stöter på generellt. Till exempel så har alla dioder en maxgräns för hur mycket ström de klarar av innan de går sönder. Och här behöver vi testa om lysdioderna skickar ut tillräckligt med ljus, d.v.s om verkningsgraden är tillräckligt stor vid en viss effekt för att kunna döda bakterier på hud eller sår. Vi kollar också på vilka våglängder som är effektiva mot bakterier utan att skada huden, förklarar Marie.
För att få tillgång till de senaste rönen på området har de tagit hjälp av Åsas tyska forskarkollegor som fokuserar just på hur UV-ljus kan användas inom vården.
– Vi gjorde en intervju igår med en tysk forskare som har gjort den här typen av kliniska tester och som samarbetar med sjukhus. Och de har kunnat visa att det är möjligt att använda UV-ljus på hud för att döda bakterier, utan att skada huden. De har också testat hur man kan använda UV-ljus för att bygga ljusväggar mellan sjukhuspatienter för att förhindra att virus och bakterier sprids mellan patienter. Men forskningen behöver mer resurser för att komma vidare, säger Emilia.
Fått upp ögonen för forskaryrket
Resultatet av testerna i labbet utgörs av en mängd grafer och siffror. Nu ska de få hjälp av handledare Åsa att tolka dessa för att kunna dra rätt slutsatser i sitt arbete, innan de åker hem till Stockholm igen. Om någon månad ska gymnasiearbetet lämnas in för opponering. Och efter dagarna på Chalmers är Marie och Emilia inte bara försäkrade om att de kommer att få ihop sitt arbete i tid – men också om att forskaryrket är betydligt mer spännande än vad de tidigare hade trott.
– Det här är första gången jag har fått se hur en forskares vardag ser ut och det verkar ganska spännande, och definitivt roligare än att jobba på kontor, säger Emilia. Och Marie håller med.
– Det märks att alla som forskar här tycker om sitt jobb och att de brinner för vad de gör. Om man ställer en fråga, kan de prata på hur länge som helst om sitt ämne. Så är det ju inte direkt om man ställer en fråga till någon som jobbar på kontor. Här verkar folk verkligen ha kul på jobbet.
