Christel Cederberg utsågs nyligen till ”Årets Agronom 2012” av Agronomförbundet. Hon är miljöforskare och delar sin tid mellan Chalmers och Sik (Institutet för Livsmedeloch Bioteknik). I vintras blev hon adjungerad professor på Miljösystemanalys, och honär dessutom gästforskare på Fysisk resursteori sedan 1,5 år.
Vad innebär priset Årets Agronom för dig?
− En väldigt hedrande utmärkelse! Dels att bli nominerad av agronom-kollegor och dels att bli vald – det känns riktigt bra eftersom jag har ett stort nätverk av kollegor och vänner från studietiden på Ultuna i Uppsala, som är en tid jag minns med glädje.
Faktum är att Ultuna och Chalmers som campuskänns lite lika – med undantaget att Ultuna ligger ute på vischan och Chalmers mitt inne i en storstad – men det känns som en bra stämning och kamratanda på båda ställena.
Vad gör du på Chalmers just nu?
– Nu forskar jag framförallt om frågor kring markanvändning, till exempel hur markens kolförrådpåverkas i olika odlingssystem. Detta är viktigt att veta så att man kan styra åtgärder i jordbruket så attmarken kan bli en kolsänka. Vidare jobbar jag även med effekter av förändrad markanvändning, så kallad Land Use Change (LUC), till exempel i ett projekt om markfrågor kring framtida biodrivmedel.
– Och så arbetar jag naturligtvis med mitt specialområde; miljöfrågor kring produktion av animalieprodukter. Tillsammans med mina kollegor har jag just fått en artikel accepterad av tidskriften Animal. Vi har visat att produktionen av kött och mjölk i Sverige har minskat sina utsläpp av växthusgaser, medan utsläppen från den totala konsumtionen har ökat kraftigt eftersom vi äter allt mer importerat kött. Utsläppen hamnar alltså utomlands.
– Utsläppen för konsumtionen per person i Sverige är nu så höga att vi i artikeln lyfter fram problemet att det kommer att bli mycket svårt, om inte omöjligt, att klara så hög köttkonsumtion inom de utsläppsgränser som tvågraders-målet innebär 2050 i Sverige.
Hur fungerar det att arbeta på tre olika ställen, och hur skiljer sig ditt arbete åt på Chalmersoch på Sik?
– Det fungerar utmärkt, jag är van vid att jobba för flera uppdragsgivare och tycker bara det är omväxlande. Det är en bra blandning, på Sik har vi ju många industrikontakter så man får höra vad som händer "ute i praktiken", och på Chalmers får man kontakt med forskningen och tiden att gräva lite djupare inom ett område. Annars är det inte så stora skillnader eftersom det är flera projekt som vi samkör, och förhoppningen är att det ska bli ännu fler i framtiden.
Vad vill du bidra med som adjungerad professor på Chalmers?
– Tjänsten är ett samarbete mellan Avdelningen för miljösystemanalys och Sik. En viktig del av tjänsten är att vi har många gemensamma beröringspunkter när det gäller miljösystemanalyser av mat, bränsle och biomaterial – kort sagt, alla produkter som kommer från markanvändning i jordbruk och skog.
– Förhoppningsvis ska vi skapa gemensamma forskningsprojekt inom dessa viktiga framtidsområden kring markfrågan, och vi pratar också allt mer om kemikaliefrågan. Vi har bristfälliga metoder för att inkludera toxicitet och risker med bekämpningsmedel när vi gör miljösystemanalyser av jordbruks- och skogsprodukter, och detta är ett område som jag är övertygad om kommer att bli allt mera viktigt. De senaste åren har ju klimatfrågan varit i fokus väldigt mycket, men kunskap om kemikalier och hur vi ska minska miljö-och hälsorisker från kemikalieanvändning måste vi bli bättre på.
Läs mer om utmärkelsen Årets Agronom