”Open Access-publicering handlar om demokrati och global solidaritet”

Grattis till 2020 års Open Access-utmärkelse! Att publicera Open Access (OA) är i dag väldigt viktigt – hur har du resonerat kring det i och med att du själv har så många OA-publicerade artiklar?
– Det är väl uppenbart? Att publicera OA ger åtminstone tre stora fördelar, som var och en i sig skulle vara en tillräcklig anledning för mig.

För det första handlar det om demokrati och global solidaritet. Vi i den rika världen har stora litteraturdatabaser till hands, fritt tillgängliga via Chalmers och andra välförsedda bibliotek – det är lätt att glömma att många av våra kollegor runt om i världen inte är lika lyckligt lottade. Men även i Sverige saknar forskare vid små och medelstora företag ofta prenumerationer. Den globala OA-rörelsen spelar en viktig roll här och öppnar stora litteraturresurser för alla forskare, oavsett deras geografiska och ekonomiska status.

För det andra är det vår skyldighet som Chalmersanställda och skattefinansierade forskare. Chalmers har en policy för öppen tillgång sedan 2010, och de flesta av de stora forskningsfinansiärerna, både i Sverige och inom EU, kräver OA-produktion från de projekt de finansierar. Så beslutet har egentligen redan fattats - det är inte upp till oss som individer.
För det tredje är det bra för vår personliga och vår institutionella bibliometri, eftersom OA-artiklar får fler citeringar.

Vad har du för tips till andra forskare som inte har samma imponerande Open access-CV som du har?
– Om vi har OA i åtanke från början ger det väldigt lite extra ansträngning. Jag har en mapp på datorns skrivbord där jag släpper en PDF-kopia av varje artikel som jag skickar in för publicering. Med jämna mellanrum tömmer jag mappen genom att dra varje fil till motsvarande post i research.chalmers.se.
Innan jag utvecklade denna vana kunde det ta mig flera timmar att hitta en enda PDF-fil – varje artikel hade så många versioner, spridda över hela min dator, och ibland hade jag inte ens den slutliga versionen av artikeln, om den skickats in av en medförfattare.

Ett annat råd är att fråga om OA omedelbart om du får en inbjudan att skriva en vetenskaplig artikel eller ett bokkapitel. Som forskare har vi bättre ställning att förhandla innan vi accepterar ett avtal än efter publicering. Och om många av oss ställer samma fråga, så skickar vi en stark signal till förläggarna.

Du har 300 OA-publiceringar i Chalmers.research.se – finns det något tillfälle då det inte riktigt gick som du hade tänkt dig med en OA-publicering?
– När jag började bedriva OA för ungefär tio år sedan var de juridiska förhållandena inte så tydliga och stödet från Chalmers bibliotek var inte lika väl utvecklat som nu. Jag kan ha gjort några juridiska misstag, även om jag var i god tro, men låt oss inte ägna tid åt detta på en sådan här glad dag...

Har du någon OA-anekdot du kan dela med dig av?
– Jag ville nyligen ladda upp ett bokkapitel, som jag skrev för 17 år sedan, enligt Grönt OA. Som vanligt på den tiden, då OA inte stod på dagordningen, hade jag gett upphovsrätten till utgivaren. Således hade jag ingen ståndpunkt att förhandla, jag kunde bara vädja till deras goda vilja. Jag skrev ett brev till utgivaren och fick ett svar från deras juridiska avdelning att de skulle överväga min begäran och fastställa royaltyavgiften och villkoren. Fem veckor senare fick jag ett långt och komplicerat juridiskt avtal att underteckna, tillsammans med en faktura. Avskräckt insåg jag att jag nog inte hade råd med det, men jag öppnade dokumenten ändå. I slutet, efter några skatteuppgifter och faktureringsinformation, kom prislappen: "Totalt 0,00 EUR".