Det är du som blir utsatt som avgör vad som är oönskat eller obehagligt för dig. Ibland kan det vara svårt att omedelbart veta om något är okej. Om du känner dig illa behandlad eller bemött, lita på din känsla och berätta om det. Utgå inte ifrån att du ska behöva tåla saker du upplever jobbiga, som sexistiska skämt eller jargong.
Det är aldrig ditt fel om du utsätts
Det är aldrig ditt fel att du blir utsatt, ingen har rätt att trakassera dig oavsett klädsel, livsval eller vilken relation du har till den som utsätter dig. Det är mycket vanligt att den som blir utsatt undviker att anmäla eller berätta. Ofta beror det på oro för att händelsen känns för bagatellartad, att behöva konfrontera utövaren och hur det påverkar arbets- eller studiemiljön. En annan orsak är avsaknaden på tilltro att anmälan leder någon vart.
Om du väljer att berätta kan vi hantera, agera och förändra Chalmers kultur så att färre blir utsatta i framtiden. Sannolikt är du inte den enda som blivit dåligt behandlad, därför kan du hjälpa så att trakasserierna upphör.
Säg ifrån
Det måste inte finnas ett syfte eller en avsikt för att en handling ska räknas som diskriminering. Det kan även handla om okunskap eller oförståelse, om ett beteende uppfattas negativt av den som utsätts. Den som trakasserar behöver förstå hur agerandet upplevs, det är därför viktigt att du som upplever dig trakasserad berättar för den som trakasserar att beteendet är obehagligt och ovälkommet. I vissa situationer är det så tydligt att beteendet är ovälkommet och obehagligt att inga påpekanden krävs.
Om du gjort något
Om någon berättar för dig att ditt beteende upplevs som kränkande är det viktigt att lyssna och försöka förstå. Bli inte defensiv, det är viktigt att tänka på hur andra uppfattar det vi säger och gör, och det finns alltid något att lära sig när någon säger att ett beteende inte är acceptabelt.
Diskrimineringslagen syfte är att skydda individer från att bli dåligt behandlade men reglerar inte människors värderingar eller åsikter. Chalmers nolltolerans mot diskriminering och trakasserier handlar inte om att begränsa personers värderingar, utan finns för att skydda individer från diskriminerande handlingar. Med andra ord vi får tänka och tycka vad vi vill, men det lagen förbjuder och det Chalmers inte tolererar, är handlingar som missgynnar eller kränker personer utifrån diskrimineringsgrunderna.
Om du bevittnar något
Om du lägger märke till en situation som du upplever som diskriminering, trakasserier eller kränkande särbehandling bör du ingripa. Det kan du göra genom att:
- Inte acceptera beteendet och markera tydligt mot den som kränker.
- Lyssna på och stödja den som är utsatt.
- Berätta för chef/programansvarig eller rapportera till trygg på Chalmers.
Att ingripa behöver varken vara svårt eller ställa stora krav på mod. Vi ger några tips på vägen. Det viktigaste är att börja, fortsätta och hålla igång så kommer det snart bli som vilken vana som helst. Du kommer kanske märka att det smittar av sig och snart ni är fler som hjälps åt.
Tips på att ingripa och stötta
Om det känns rätt:
- säg ifrån på en gång. En markering gör otroligt mycket, det avbryter situationen och uppmärksammar både den som skapar situationen och andra betraktare. Att säga ifrån behöver inte vara mer avancerat än en kort markering som ”Vad sa du?” eller ”Det där var inte okej, så pratar vi inte med varandra här.”
- säg ifrån efteråt. Det är lätt att missa situationen eller inte veta vad man ska göra. Men du kan ändå visa ditt stöd och agera genom att prata med de inblandade personerna efteråt och antingen berätta för dem att något inte var okej eller fråga om någon är okej. Denna enkla handling kan göra stor skillnad för båda parter.
- ställ dig omedelbart på den utsattes sida. Antingen genom att placera dig strategiskt mellan den som utsätts och den som utsätter. Du kan även avbryta det som händer och avleda situationen genom att rikta uppmärksamheten till den som utsätts, till exempel ”Du, kan inte du visa mig var du hittade de där goda snittarna?” Det kan vara en bekräftande blick under tiden eller direkt efter, att fråga ”Är du okej? Jag såg/hörde vad som hände.” Du kan också ställa dessa frågor på mejl om det känns svårt att ta det där och då. Då visar du ditt stöd och personen kan känna sig mindre utsatt. Att visa omtanke är aldrig fel, även om det inte råkade vara något just då.
- meddela en annan kollega/student eller vän. Be om råd och tips på hur du kan gå vidare eller göra nästa gång.
- prata med din närmaste chef/ansvarige och uppmärksamma hen på situationen. Om det är en situation du sett förut, är det synnerligen allvarligt och chefens skyldighet att titta på det.
- berätta på Trygg på Chalmers.